Jag kan säga att dom som jag berättat för har blivit mycket förvånade! 😄 Och glada kan tilläggas! 😊

Vi ska få en till bebis (om allt går som planerat!)!!! Jag är gravid i vecka 16 (15 +2) och vi är jätteglada, småkillarna är så förväntansfulla!!!

Anledningen till att beskedet mötts av förvåning var att vi var tvärsäkra på att vi inte skulle ha fler efter Folke (nummer 2). Dom kom ganska tätt så det var riktigt intensivt där ett tag... men dom är ju så grymma, bästa barnen man kan ha typ, så vi tänkte att det är klart vi vill ha en busunge till! 😄
Några har vågat fråga, andra kanske har tänkt så för att förtydliga😊:
- Japp, det var 100% med flit
- Yes, vi var helt överens jag och min man, ingen behövde övertala den andra
- Nix, det är inte i hopp om att få en tjej (vi har två pojkar). Vi önskar oss en frisk bebis, kön spelar ingen roll
- Om det blir jobbigt när vi också har ett litet barn med diabetes 1? Tja, kanske... men vi tycker att det går bra, man får ju lov att få in det som en del av den dagliga rutinen. Dessutom är vi ju uppe 100 gånger per natt ändå nu, men jobbar heltid båda två... Så kanske till och med blir lindrigare när man är föräldraledig 🙂
- Om vi är oroliga att bebisen också ska få D1? Alltså man är ju alltid orolig att något av barnen ska bli sjuk. Vi har inte diabetes i familjen så ärftlighetsfaktorn borde vi kunna stryka, varför Folke fick det vet vi inte. Skulle det hända så grejar vi det med, hoppas såklart att det inte blir så.
Sen var det en till sak, jag blev gravid ganska snart efter att jag börjat mitt nya jobb, lite lurigt kanske... men familjen går alltid före jobbet så jag tänkte aldrig att vi var tvungna att vänta för jobbets skull, men klart att jag tyckte det var liiiite jobbigt att berätta. Dom tog det bra, såklart, har väldigt bra chef och arbetskamrater, men jag vet att det ställer till det lite... men men, thats life!
Jag är i andra trimestern och mår prima! Jag mår så bra så jag nästan glömmer att det finns en liten filur där inne. Nästan så man kan bli nojig för att jag mår för bra, är det verkligen som det ska!? 🤪 Första månaderna var däremot inte någon dans på rosor. Galet trött, ont i magen, illamående så jag kände mig grön (och försökte hålla masken på jobbet). Jag blev oerhört doftkänslig, ville typ inte äta något, inte ens dricka kaffe som jag levt på innan... Så skönt att ha kommit över det!! Nu expanderar jag i godan ro! 😄
Det är ju så kul att se kulan växa! Tycker inte det syns så mycket, men visst är det skillnad ändå! 😀
Det blir förmodligen lite gravid uppdateringar, men jag kommer inte att göra något vecka-till-vecka inlägg. Det finns så många andra som gör det så bra.
Hoppas ni får en fin dag!
Blir jätteglad om trycker på hjärtat, om du gillade inlägget alltså😀
Men oj stort grattis ingen behöver va förvånad helt klart ett eget beslut . Jätte kul