Många undrar hur vi upptäckte det...

publicerat i Diabetes, Familj;
 
I november 2018 fick våran då 1 1/2 år gamla son diabetes typ1. Jag har berättat om det i ett tidigare inlägg HÄR. Jag tycker att det är jätteviktigt att fortsätta uppmärksamma och prata om diabetes, så jag kommer att återkomma till ämnet många gånger. Diabetes typ 1 är en (idag) livslång sjukdom som innebär att kroppen inte kan tillverka insulin (vilket den gör åt friska personer). Insulin är livsviktigt och den som har diabetes 1 måste få insulin via pump eller penna resten av sitt liv. Det går att leva ett helt normalt liv med diabetes och man kan bli 100 år också, men för att må bra och inte få följdsjukdomar är det viktigt att vara mycket noga med kost, motion, sömn. Det är det för alla, men för en diabetiker är det extra viktigt.
 
Hur man upptäcker sjukdomen ser olika ut, men det finns några vanliga symptom. Barnet kan bland annat få ont i magen, tappa aptiten, bli väldigt törstig, tappa i vikt. Mer information kan du finna tillexempel på 1177. Är du orolig, ta direkt kontakt med din vårdcentral och stå på dig om de skulle vara tveksama. Vi mötte både bra (övervägande) och mindra bra personer i vården när vi sökte hjälp, mer om det går att finna i ovan nämnda inlägg. Det går också att ringa till 1177 för råd. Som alltid, vid akuta situationer, ring 112.
 
Men för att återgå till hur vi upptäckte att våran lillkille var sjuk, för det är många som undrar (glad att folk frågar!). Folke (1 1/2 år då) började dricka mer vatten och ibland mjölk. Vi tyckte inte att det var superkonstigt först, han tyckte om att dricka. Istället försökte vi begränsa det lite, inte dricka för mycket innan maten, inte dricka jättemycket precis innan sängdags och så vidare. Han började också kissa mer, vilket inte heller är så konstigt eftersom han drack mycket. Men så blev det mer och mer, vi hörde efter med personalen på förskolan som också reagerat på att han ville dricka mycket, men det var precis som hemma, också i anslutning till måltid. Han började också kissa igenom blöjan, så pass mycket att vi tänkte att detta kan inte stämma, vilket det inte gjorde. Jag hade en magkänsla, hoppasdes att det inte skulle stämma, men efter några dagar blev vi inlagda på barnkliniken och fick bekräftat att det var diabetes 1. Jag har läst och pratat med läkarna om hur det kan komma sig att han fick det, och varför så tidigt. Såklart finns det inget säkert svar, det forskas för full för att finna det svaret. Men det kan finnas ett samband mellan ett totalt magras som han drabbades av ett par veckor innan han insjuknade. Vad jag har förstått kan det vara något, något som blir en stor påfrestning för kroppen, som kan utlösa sjukdomen. Dock fanns den redan där och hade kommit förr eller senare ändå. Men som jag förstått det kan det lika gärna vara ett virus i kroppen som förlust av en när och kär som kan vara utlöande faktor... Det blir varken klarare eller en tröst, men intressant ändå.
 
Jag har fortfarande inte riktigt tagit in det, men nu kan vi det iallafall. Ibland går det jättebra, ibland känns det som att ingenting fungerar, hur noga vi än är...
 
 
I kommande inlägg på temat diabetes kommer jag berätta bland annat om hur det är att ta sig igenom vintern med alla elaka virus och baciller. Jag kommer också berätta lite om Folkes diabetes och vad han har för pump och blodsockermätare och lite vad vi väntar på.... Kanske lite om frågor och fördomar också :)
 
 
 
Vill du läsa mer  om diabetes 1 eller bidra med en gåva så finns länkar HÄR (barndiabetes) eller HÄR (diabetesfonden)