Klädsamt

publicerat i Familj, Hållbart, Åsikt/Tanke;
Hur tänker du när när du köper kläder och skor? När jag var yngre behövde det bara vara snyggt. Om det var funktionellt, bekvämt eller årstidsenligt var helt oviktigt, förfrysa tårna gjorde inget om skorna var snygga!? 😄 

Jag har tänkt om nu, men får fortfarande rysningar om plagg kan beskrivas som praktiska, haha! Det till trots, börjar min garderob börjat förvandlas. Jag rensar och rensar och det som nu flyttar in nu är oftast genomtänkt och har många eller specifika användningsområden. Till exempel, förr kunde jag köpa byxor för ett enda tillfälle. Nu köper jag byxor som ska passa till många olika tillfällen och matcha många toppar, tröjor och blusar.

Tänkte visa mina tre senaste nyförvärv (en är iofs nygammal). 
Först ut mina gamla gravidbrallor. Dom har fått ta ny plats som målar/snickar/trädgårdsbrallor. Stora, men passar perfekt till ändamålet! Som sagt, inte så snyggt, men praktiskt (rysning! 😂)

Näst ut är ett träningsplagg. Både jag och min man skrattade högt när jag ålade mig ner i den här sparkdräkten. Den är säkert jättefin på andra, men är inte riktigt "jag", därav gapskrattet! Dock oerhört bekväm och smidig... måste också erkänna att jag känner mig jäkligt snabb och studsig när jag har den på, ni skulle se alla smidiga skutt 🤣🤣🤣

Jag har också gjort en investering i en myströja, en likadan till alla i familjen. Jag saknar faktiskt myskläder, har betydligt fler finplagg. Det är så trist att lägga pengar på mjukiskläder, roligare med glitter, men utifrån behov så är det ganska enkelt egentligen... Livet ser inte riktigt ut så längre, glittrigt alltså, men det är ganska skönt faktiskt. Behöver mer lek- och mys kläder, inte så mycket tyll och paljetter (för stunden iaf ;).

Vilket är ditt absoluta favoritplagg?

Hur är det möjligt?

publicerat i Familj, Åsikt/Tanke;
Jag tycker själv att vi har ett mycket jämställt hem där båda föräldrarna arbetar, har varit föräldralediga, delar på alla hushållssysslor, jobbar i trädgård tillsammans, gör bygg- och renoveringsprojekt ihop, är kärleksfulla, bekräftar alla känslor, och så vidare.

 Barnen leker i och för sig helst med bilar, dock eget val, och jag köper inte rosa kläder... fast om dom själva skulle välja ut ett plagg från "tjej-avdelningen" så skulle jag vara okej med det. 

Jag tycker det viktiga är att alla har respekt för varandra, att alla är lika värda och att vi alla är precis lika kapabla att klara av saker, oavsett kön.

Jag själv gillar att jobba, att ta i och hjälpa till, det visar jag gärna barnen. Jag kan bära, bygga, gräva, laga, måla osv. Ändå tror dom att det bara är pappa som kan laga om något går sönder. Hur är det möjligt?

Vi brukar skoja (och peppa) om att, om man äter sin mat, blir man lika stark som Bamse (idolen just nu). En morgon vid frukostbordet sa jag att " nu har jag ätit klart, och kolla vilka muskler!" (spände armen). Då tittar min          3-åring på mig och skrattar, sen säger han "nääää, pappa är STARK! Du är en prinsessa". Jag blev jätteförvånad!! Sen försökte jag på ett superpedagogiskt sätt förklara att tjejer också kan vara superstarka, kan ha nämnt Pippi. Men hur är det möjligt, vart har han fått det här ifrån? Omöjligt hemifrån iallafall.

Sen ska jag väl säga att jag även tycker om att klä upp mig och va fin, men det ena tar ju inte ut det andra...

Jag vill bara poängtera att jag inte läser in för mycket i detta, så ta det inte på blodigt allvar. Jag tror att dom kommer bli kloka, öppna och jämställda män. Deras pappa är det, jag uppmuntrar det defenitivt och det är i huvudsak sån miljö de vistas i. Men ändå, vart kommer det där ifrån? Och jag tror ändå att det är bra att tänka efter ibland, vad förmedlar man till barnen, medvetet och kanske omedvetet.


Blev lite besviken faktiskt!

publicerat i Hållbart, Åsikt/Tanke;
Hej,

Idag gick jag in på wwf.se och fyllde i Klimatkalkylatorn. Jag trodde att det skulle gå hur bra som helst, så medveten som jag blivit, men fel. Jag miljöbovar som om vi hade tre jordklot, blev lite besviken faktiskt! Såhär såg mitt resultat ut:

Jag förstår i och för sig varför, då mitt största "fel" är transport. Jag åker bil till och från jobbet, men vad ska man göra när det inte finns alternativ!? Jag kan känna att det är oerhört provocerande när man med dömande blick och vass ton frågar om "bilen går bra!?". "Ja den går toppen!" men jag borde väl egentligen skaffa mig en subventionerad elcykel och trampa till och från jobbet i ur och skur. Det skulle bara ta 2h 55 min, enkel.
Eller så kan jag väl åka kollektivt, tar bara 2h enkel. Vilket av dessa bra alternativ jag än valde så skulle det innebära att jag bara fick träffa barnen på helgerna, skulle vara lite trist känner jag!

Hade jag (som när jag bodde i Sthlm) kunnat ta buss, tunnelbana, pendel eller tvärbana med någon minuts mellanrum så hade jag givetvis gjort det, men så ser det inte ut utanför storstäderna. Och jag skulle gärna slippa lång resväg, men just nu går inte det och jobba lär man ju! ;)

Jag får försöka hålla ner på det jag kan tillsvidare... och leva med att jag inte essade det här provet, attans!! Men bättre än snittet för Sverige iallafall, alltid något!

Vill du kolla hur du ligger till? Kolla HÄR

Ha en fin kväll!