Varför har jag inte gjort en sådan tidigare!!?

publicerat i DIY, Familj, Hållbart;
Jag tror att alla människor önskar sig god sömn... För småbarnsföräldrar är det en dröm, något som nästan känns overkligt, något vi alltid strävar efter (jag vet att det finns några undantag, vars barn alltid sover, men så många är ni inte! 😄). Att hitta trix för att få dom där som sötmonstren att sova en hel natt är ovärdeliga... eller hur!?
 
Våran mini, Folke, slutade sova i spjälsäng för ett tag sedan (nu 1,5 år). Han gillar verkligen sin stora säng (120), men han har snurrat runt som en liten virvelvind i stora sängen. Vi har lagt dit extra kuddar och så, men det har inte hjälpt. När vi var på sjukhuset så fick han sova i spjälsäng igen, men där rullade vi täcken och la runt hela sängen så han inte kunde röra sig så mycket. Jag trodde han skulle bli galen, han gillade inte att sova i babynest, men nu gick det jättebra! Så när vi kom hem bestämde jag att han skulle få en fet Sovorm, det blev en hitt!! Varför har jag inte gjort en sådan för länge sedan, tänkte jag först, men försöker trösta mig med att det kanske inte alls funkat tidigare, haha!
 
Som vanligt satsade jag på att använda material som fanns hemma. Eftersom båda pojkarna nu har stora täcken och kuddar så har jag barnlakan jag kan använda. Till denna sovorm använde jag ca ett halvt påslakan (dubbelt) och ett örngott (barn).
 
Jag började med att klippa upp delar. Jag har inte måttat något, bara gått på känn. Klippte bort sömmarna på örngottet, sen fick det bestämma bredden ca 32 cm, längden blev ca 62 cm per del. La delarna från örngottet på påslakanet (på bredden) och klippte till samma bredd. Längden per del från påslakanet blev ca 105 cm. Jag klippte också till formen på "svans" och "huvud" så de blev lite rundade. Alla delarna tillsammans blev ca 272 cm, en ganska lång och fet orm! 😍
 
Jag fortsatte med att sy ihop delarna för undersidan, först sicksack, sedan raksöm. Sedan gjorde jag lika med överdelen.
 
Efter det klippte jag till en tunga till ormen, la delarna rät-mot-rät. Jag la in tungan på insidan vid ormens huvud och nålade. Efter det sydde jag ihop hela ormen längs långsidor och huvud. lät "svans"-delen vara öppen för att kunna fylla på med stoppning...
 
Stoppa in armen och vända tillbaka tyget... sen  var det bara att börja fylla på med stoppning. Någon kanske undrar hur mycket stoppning det gick åt, men svårt att säga. Jag sparar alltid stoppning från gamla kuddar och det var det jag använde, men jag kan säga att det gick åt mycket! 
 
Sen sydde jag ihop svansen och så fick ormen ett par sovande ögon ZZzzzz
 
Klaaaaar!!
 
Det går att göra superfina ormar, göra mer som ett lapptäcke med mindre bitar och fler mönster. Jag har inte tiden tyvärr, men tycker att den blev toppen ändå. Känns också riktigt bra att allt material är återanvänt. En klimatsmart orm som gör att vi alla får sova gott, kan det bli bättre? Den är jättemjuk och mysig, nu vill alla i familjen ha en! Näst på tur är storebror Frank 😊 När jag tänker efter hade den nog funkat jättebra som gravid- och amningskudde också eftersom den är så stor. 
 
Du får hjärtligt gärna Gilla om du gillar 🙏😘
 
Ha en fin dag!

Lite julklappstankar

publicerat i Familj, Hållbart;
Hej,
 
snart är det tredje advent och klapparna är inköpta och inslagna. Jag kan tala om att det är oerhört skönt att vara klar i god tid! Vi bestämde ganska tidigt vad barnen och brorsbarnen skulle få och så köpte vi det. Det rasar in mail och sms med superrabatter och bra deals, jag öppnar inte ens, delete, delete, delete!! Tänk så mycket jag kan spara genom att handla hos just dom, försöker de få det till. Tänk så mycket jag sparar genom att inte handla alls!! 🤑😃
 
Sedan ett par år tillbaka har vi bestämt att det bara är julklappar till barnen, vi hoppar vuxenpresenter. I år har vi också sagt max en klapp från alla som vill ge klapp till barnen. Jag tycker det är svårt att inte låta otacksam och vass när jag säger så, men det är precis tvärtom. Vi och barnen är jätteglada och tacksamma för presenterna de får, men vi vill verkligen att de ska uppskatta klapparna. Vi vill att de ska bli lagom mycket så de kan leka med det de fått och att de ska veta vem de fått presenten av. Jag tror också att de kommer få en blanding av leksaker och "bra att ha" presenter, vilket är toppen!
 
Vi försöker över lag vara noga med att det enbart är vid specialla tillfällen, födelsedag, jul, som barnen får paket. Jag vill att det ska få vara speciellt att få något, inget de förväntar sig eller kräver. Som det är idag så blir de jätteglada när de får något, de säger tack och de kommer ihåg vem de fick presenten av (även om det är ett par strumpor), så vill jag att det förblir. Kanske ska tillägga att de fortfarande är så små så garderoben naturligtvis fylls på kontinuerligt, men det märker de inte ens 😉
 
 
När vi var på sjukhuset så fanns det lekrum, både ett litet på avdelningen och ett stort några trappor ner. Vi funderade då på om alla leksaker köps in eller om det är sådant som människor skänkt dit. Vi skulle gärna ge saker som pojkarna växt ifrån till just sjukhus, måste kolla upp om det funkar. Är det någon v er läsare som gjort det?
 
Ha en fin fredag! 

Att ha diabetes på förskolan

publicerat i Diabetes, Familj;
Äntligen en stund på förskolan efter all tid på sjukhus och hemma. I måndags och idag har vi hälsat på på Folkes förskola, som han har längtat. Det var bara en hälsa-på-stund där jag var med hela tiden (typ en och en halv timme), men så värdefull! Han har lekt, kramat alla pedagoger, haft fruktstund och fått pyssla. Han har varit helt slut, och jätteglad, när vi åkt hem.
 
(Frank satte gosedjuren i soffan när vi åkte till förskolan... med benen i kors, haha!!)
 
Just nu är vi på jakt efter en resurs som ska kunna stötta upp under hans dagar på förskolan, i januari börjar han gå heltid igen. Hans pedagoger är verkligen toppen och är väldigt engagerade i planeringen. Han kommer såklart att både leka och äta precis som alla andra, men han behöver också hjälp med att hålla koll på sitt socker då han inte har en aning själv om hur det fungerar. Blir han hög märks det inte tydligt och blir han låg kan han bli lite trött och vinglig, men han förstår inte varför. Här om dagen sa han till mig att han var sjuk, kanske mådde lite illa?! Det är så svårt att veta med en liten som inte lärt sig att sätta rätt ord på känslor och mående än. Sen behöver någon hjälpa honom att kolla sockret innan varje måltid, planera matintag och ge insulin. Sen behöver de hålla koll även efter och mellan måltiderna... så det tar tid. Blodsockret sjunker också om han är väldigt aktiv (och aktivitet är bra!) men då behöver han kanske äta eller dricka något innan nästa måltid. Det är mycket att tänka på, men vi är som sagt väldigt trygga med personalen och att det kommer att finnas en till resurs så de hinner med att hjälpa honom.
 
Det kommer att bli supersvårt att lämna över ansvaret till någon annan på dagarna, men samtidigt längtar både han och vi efter att komma tillbaka till de vanliga rutinerna igen.
 
Storebror Frank tycker också att det är dags att Folke åker med till förskolan på morgonen. Han har tagit allt detta jättebra. En gång har han blivit riktigt arg och ledsen, hade en riktig urladdning, det var när jag varit borta mycket på sjukhuset. Efter det har det varit helt lugnt. Han hade gått och burit på oro och behövde få ur sig det, men han är ju också så liten (3 år) så det är ju inte så lätt. Men det var som sagt bara den gången, nu leker de och retas med varandra precis som vanligt igen. På förskolan har han en liten docka som är lite sjuk som han tar hand om, den heter Folke ❤
 
 
Önskar dig en fin torsdag!