Godmorgon!
(Bilden är tagen från passagerarsidan, inte från igår, och inte aktuell väg)
Igår när jag åkte till jobbet var jag med om en gej som jag sedan funderade på resten av dagen... Jag körde till jobbet, runt 6:30, och åker då en ganska lång sträcka i skog och mellan åkrar. Efter vägen kör två bilar om mig då jag körde för lagligt ;), många kör som biltjuvar på den här vägen. Men så kommer jag till en liten raksträcka i skogen, på den annars ganska slingriga vägen...
Där ser jag först en varningstriangel och sedan en bil som står med nosen snett ner i diket, passagerardörren fram är öppen. Jag saktar såklart in, men kommer på mig själv med att handen letar efter knappen i dörren och låser. Känner mig lite löjlig, men tryggare. Jag vill kolla av läget innan jag eventuellt stannar och kliver ur.
Jag börjar kolla av läget från bilen dr jag sitter. Först tycker jag att jag ser något i diket, men när jag bromsar in lite till ser det typ ut som en väska eller liknande. Jag försöker titta efter människor, samtidigt som jag håller koll för mötande bilar. När jag nästan är bredvid bilen ser jag en arm som skickas ut, rakt upp i luften från den öppna passagerardörren (som är lutad ner mot diket) och jag får en tummen upp! Då är ju allt okej, lättad börjar jag passera bilen och vinkar tillbaka. Jag blickar in mot bilen och uppfattar det som en man som sitter med benen ut ur den öppna dörren, ryggen mot vägen. När jag passerar ser jag också att motorhuven är öppen och det hänger ut kablar, uppfattar dock inga skador på bilen, så jag tänker att det typ handlar om motorknas.
Lättad (att det inte verkade vara något allvarligt) åker jag därifrån och det känns rätt. Men efter tio minuter eller så börjar jag fundera, vrida och vända... borde jag ha stannat ändå och faktiskt pratat med personen, inte nöjt mig med tummen upp?! Jag är en person som alltid stannar, alltid försöker hjälpa till, i alla lägen. Jag kan inte passera en person eller situation och tänka att någon annan nog hjälper till.
Men här fick jag ju ett tydligt tecken av personen i bilen att det var okej. Men tänk om det inte var det, tänk om hen var chockad, tänk om det var en till person som jag inte såg, tänk om det var något fuffens, tänk om, tänk om...
Men å andra sidan har personen uppenbarligen kunnat gå ut ur bilen och ställt ut en triangel, kunnat öppna huven och dribbla med kablar, gjort tecken åt mig och säkert de som passerade innan mig, det såg inte ut att ha varit varken krasch eller skador på bilen...
Jag berättade för ett par kollegor som inte tyckte att det var konstigt alls, som hade gjort som mig. Hur hade du tänkt och gjort?
Nu ska jag strax sätta igång med dagens jobb! Ha en fin dag!
Vilken situation att vara med om!
Jag hade nog gjort och tänkt precis som du. Hade det inte funnits någon varningstriangel eller tumme upp hade jag kanske klivit ur bilen och kollat. Kanske ringt någon samtidigt för att känna lite trygghet i att någon vet vad jag gör och är om det skulle hända något.