Evahle - en blogg om psykisk hälsa
Åh jag tycker sånt där är så himla svårt... Jag är en väldigt ängslig människa och väldigt rädd när man läser om alla vägpirater osv men samtidigt så vill jag så gärna hjälpa... Jag vet inte hur jag hade gjort faktiskt :/
Hade gjort som du, det är ändå risker med att hjälpa till numera. Folk som blir utsatta för våld och brott av olika slag. Jag hade kanske öppnat fönstret lite grann men det är nog allt. Är alldeles för rädd av mig.
Jag hade nog tänkt/gjort som du först gjorde med låset. Jag är alltid så nojig när någon står utmed vägen, för har hört så många som råkat illa ut liksom. Men hade jag bara sett denna bilen stå där, inga andra som hjälper till hade jag gjort som du, stannat till och kollat läget. Jag vet dock inte om jag bara hade åkt när tummen kom upp för att jag hade upplevt det som du eller om jag faktiskt hade stannat och frågat, för ibland vill jag ha ordentligt klartecken. Även om tummen upp borde vara tillräckligt nog så vet jag inte... fast när jag nu tänker efter tror jag nog att jag hade gjort som du - om han nu visade tummen upp så var det ju faktiskt okej. Om han nu gjorde så även om fallet var annorlunda är det ändå hans eget val att få dig att tro det var okej liksom!
Jag hade nog också låst om mig till att börja med. Sen hade jag kört nära för att se och kört ner rutan lite för att kunna ropa ut och fråga om personen är okej och frågar om den behöver hjälp. Om vederbörande tittar fram, ser välbehållen ut, och säger med stadig röst att det är ok så hade jag åkt.
Jag hade gjort som dig, eftersom personen gjort en del saker och visat att allt gått bra så kan du nog vara lugn! förstår att tankarna går men du gjorde rätt tycker jag😊
Jag hade nog faktiskt gjort som dig. Hade det sett ut att ha hänt något eller att någon varit skadad hade jag stannat och gått ur. :)
Jag hade gjort som dig!
Jag hade gjort som dig! Hade jag sett att någon varit skadad eller att det varit en allvarlig olycka hade jag stannat direkt :)
Jag vet helt ärligt inte hur jag hade gjort. Jag vill givetvis tro att jag saktat in, hoppat ur oavsett tummen upp eller inte☺
Hade gjort precis som dig!
Det är så jobbigt när man börjar tänka tänk om. hoppas att det gick bra för den bilföraren :)
Jag hade gjort likadant, dagens samhälle är farligt så man vet aldrig vad som hade kunnat hända.. :(
Jag hade gjort precis som du gjorde - helt rätt utav dig att stanna i bilen och undersöka saken. På så sätt var du trygg i bilen och du var en vänlig människa som gjorde mänskligheten en tjänst :)
Sv; ja, eller hur. Alltid gott med en kopp te innan man ska lägga sig och sova :)
Vet själv inte riktigt hur jag hade gjort, hade väll tänkt samma som dig, med tummen upp så borde allt vara ok, och fortsatt min färd, men tror nog jag hade börjat grubbla över det sedan, vet inte, svår fråga!
Men duuu ... det här är ju värsta inledningen till en deckare! Han som gav tummen upp höll just på att mörda/våldta nån i bilen. När det uppdagas är du enda vittnet och mördaren/våldtäktsmannen är på jakt efter dig ...
Jag hade gjort som dig, dragit ner rutan och ropat ut om allt var ok och om hjälp var på väg, om någon är skadad etc.
För man läser så mycket galet idag så man blir ju livrädd när det händer saker utanför ramen ute på vägarna.
Hade nog gjort precis som du i detta läge då du fick tummen upp och de betyder ju att de är bra :) Det är svårt för man är ju själv rädd över vad som ska hända då man läser så mycket tok i nyheterna, men samtidigt måste vi ju våga hjälpa varandra i nöd :)
Jag hade inte stannat om jag hade fått en tumme upp ! Det finns så sjukt många skumma människor :)
Svårt det där, men hade nog gjort som du
Jag hade gjort precis som dig. Men för att vara trygg så hade ja ringt till någon.
Gör de tumme upp vil de ju uppenbarligen inte ha hjälp ch då kör man ju vidare, men fint av dig att ha omsorg i alla fall =D
Vilken situation att vara med om!
Jag hade nog gjort och tänkt precis som du. Hade det inte funnits någon varningstriangel eller tumme upp hade jag kanske klivit ur bilen och kollat. Kanske ringt någon samtidigt för att känna lite trygghet i att någon vet vad jag gör och är om det skulle hända något.